Himlen är oskyldigt blå.. där har vi rubriken jag skrev på ett blogg inlägg dagen innan din begravning , jag skulle skriva ner alla tankar , allt som hade hänt , allt. men jag pllade inte och raderade inlägget .
dagen efter , på begravningen så börjar hon som spelar piano , hon börjar spela himlen är oskyldigt blå ..
visste du att det kändes sjukt för mig ? typ som om du gav mig ett tecken på det ..

jag minns dagen du försvann , det gör jag .. men jag vill inte minnas , jag vill bara glömma, vakna upp ur min mardröm.
jag var glad som vanligt på morgonen , fram till eftermiddagen då jag och mamma åt mat , helt plötsligt började mamma gråta , och jag frågade vad det var med henne..
hon sa att du hade försvunnit och ingen hittade dig.
tårarna började rinna och jag gick ifrån matbordet och rakt in till mitt rum .. men jag fattade ingenting , men tanken på att det hade hänt dig något gjorde så ont .

jag minns hur jag lovade mig själv att jag skulle hälsa på dig oftare, jag skulle komma varje dag efter skolan, för jag hade fått för lite tid med dig tyckte jag .
jag skrev en text på datorn ;

" jag kan inte tänka på något annat .
tankarna bara snurrar runt , mina minnen , hela min barndom med dig .
jag tror allt ska bli så mycket bättre.
men det har gått två dagar .
jag hatar mig själv , och vill inte vara kvar här om inte du är det.
aldrig har något brytt sig så mycket om mig, eller funnits där för mig så mycket som du har.
hela min barndom blev bra , tackvaredig.

nu sitter jag och väntar på ett enda samtal , från pappa, syster,polisen ..
det spelar ingen roll, bara jag får veta att du lever och mår bra .
något annat vill jag inte veta .
jag är inte redo att ta farväl än .
det funkar inte.
jag säger högt för mig själv hela tiden " allt kommer lösa sig , det kommer bli bra"
hoppet är långt långt nere, men för dig finns det alltid kvar.
jag skulle göra vad som helst , jag menar precis vad som helst för att få träffa dig nu .

tänk om allt någongång kunde vara bra..

jag älskar dig , otroligt mycket . vet inte vart jag skulle tagigt vägen utan dig .
tack för allt."


jag ringde mina systrar och grät och skrek , min äldsta syster sa att jag kunde komma dit , ifall det kändes bättre ifall vi var alla tillsammans .
jag bestämde mig för att åka dit. det var en tisdag , men det måste varit lov , för jag minns inte att jag varit i skolan ?

på vägen till min syster smsade jag så sjukt mycket med alexander austad, han brydde sig verkligen .
men jag kom iaf till helena. vi kollade på tv lite och sånt , vi var jätte oroliga , men vi pallade inte snacka om det speciellt mycket .
sedan fick vi ett samtal från syster L , där hon sätt på internet att det var någon som hade hittats i frihamnen , men jag trodde inte på det , det kunde inte vara du .
efter några timmar kommer pappa , säger att det var dig dom hade hittat , och du var inte levande.
jag minns hur tårarna bara började rinna , på oss alla .
jag minns även hur borta jag var, jag förstod inte varför tårarna rann ner, jag förstod inte vad som hade hänt över huvud taget. det pappa sa till mig var bara ord, ingen verklighet.
men sedan kom tankarna " det är mitt fel " det var klart dom gjorde , för hade jag hälsat på dig just den dagen , kankse ringt dig eller något , så kankse det aldrig hänt? dom tankarna har jag än idag .

jag minns även hur mycket min syster grät , och casper , min systerson , vaknade och grät av alla dessa tårar .
jag kommer ihåg hur jag satt inne på deras badrums golv och grät , med casper i famnen..när marcus , helenas sambo kommer in och berättar att jag är så otroligt stark , och att jag kommer klara av det och allt kommer bli bra.
det var jag som nattade casper den natten , han vaknade självklart utav gråten , men då fanns jag hos honom och fick honom att somna igen .
jag kommer ihåg hur jag pussade på honom , torkade bort mina tårar som föll på honom , och berättade hur allt skulle bli bra.. varför gjorde jag det ? jag visste att det blir ju inte bra.

sedan skulle jag gå ut på soffan för att lägga mig och sova, syster helena ville sitta och titta till mig tills jag somnade , men jag bad henne verkligen gå och lägga sig .
när hon väl gjort det , så hörde jag gråtet från hennes rum.
och mina tårar rann nog hela den natten , även dagen efter .

dagen efter skulle vi hem till min farfar , jag minns hur jobbigt det var , och hur ofta jag in på toaletten för att inte gråta framför min farfar .. min farfar som var så otroligt stark .
jag minns inte så mycket mer av den dagen faktiskt .
förutom att nickolina kom med oss hem till landvetter.

dagen efter dock , då skulle vi till frihamnen , dit där dom hittat henne.
jag skulle gå ner till trädgårdsforum och köpa en ros.
men innan ville jag gå ut en stund med nickolina.. jag gick ett tag runt, tills jag kom till gamla skolan , där alexander bäck stod. vi pratade lite , och det var svårt att hålla tårarna inne .
han ville iaf följa med ner och köpa min blomma .
väl där nere så köpte jag en ros, betalade och sånt .

bäck hittade en sten där det stod "farmor ♥ " på , som han tyckte jag skulle köpa och lägga där .
men jag hade inga pengar , och han envisades om att han skulle köpa den .
så det gjorde han .
sen tog jag bussen in till stan .
jag åkte bussen in med linda och sara tror jag .
mötte dom andra inne i stan .
när vi väl kom fram så visste vi inte hur vi skulle gå , men det löste sig , och vi kom fram tillslut.
och väl där brakade allt ihop , alla grät , och ingen visste vad vi skulle göra .
jag la stenen , rosen , och ett brev jag skrivit till dig .
jag förstod ingenting om vad som hände.
vi tände massvis med ljus , och la blommor.
jag vet inte hur länge vi var där , men det kändes som en evighet .
jag minns vilka kramar jag och syskonen gav varandra, det var då man förstod hur mycket man älskar sin familj.
när vi åkte hem så sa inte jag och min syster någonting till varandra på hela resan.

jag kom hem , och gick sedan till öppna skolan där jag träffade simon, och hampus , en snabbis.

jag minns att jag var riktigt deppig.
sen kom begravningen , på din egen sons födelsedag..
och där är vi tillbaka , jag la en blomma på din kista, självklart gråtandes .
men vet du vad? innan jag gick in till kapellet så lovade jag mig själv att försöka att inte gråta , jag ville inte verka svag. men tårarna störtade ner på marken , gråtandes satt jag och sjung med till himlen är oskyldigt blå.

och gråtandes har jag suttit och skrivit hela detta inlägget..
och jag tyckte jag var svag för att ha gråtit på din begravning ..

men farmor , jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till ,
för snart är det ett årsedan allt detta hände.. men jag har fortfarande inte förstått att du är borta från mig.
himlen är oskyldigt blå spelas om och om igen nu .
jag saknar dig så det gör ont.
jag behöver dig här och nu .

och jag hoppas du kan få farfar att inse att jag älskar honom , jag vet inte hur .
men jag vet att jag är en dålig person på att höra av mig och träffa honom , men det är så jävla svårt när du inte är där farmor , jag vet inte hur jag ska bete mig , eller vad jag ska prata om ..
och varje gång jag träffar honom , så får jag pengar av honom.. och jag vill inte ha det .
det påminner för mycket om alla trasiga 20lappar jag fick utav dig .. du hatade dom , och ville inte ha såna.
och varje gång jag kom , och du inte hade någon trasig 20lapp , så skrynklade du ihop en , så att den skulle se trasig ut , och så gav du den till mig.

kapsyler får mig också att tänka på dig .
minns du på skuttebacken när vi samlade kapsyler i en såndär gammal mjölktunna?
jag undrar hur många såna vi fick ihop egentligen .
jag minns alla gånger där jag var liten och hade duschat , jag skulle alltid springa ett varv runt hela huset , helt sprått naken, medans du stod och tog tid på mig .
varje dag satt vi och spelade svarte petter , jag hittade sättet att "fuska" genom att sitta på en speciell sida , så solen lös på dina kort , och man kunde då se igenom korten .

jag minns bilreserna upp till skuttis , " är det långt kvar ?", "är vi framme snart? " , " är det många mil kvar?",
det var frågorna jag ställde , fastän jag visste hur långt det var kvar.
och alltid " mmm.. va det luktar gott " , när man känke ko-bajs lukten .
och när du stoppade om mig när jag skulle sova , alltid godis och sånt bredvid sängen , och sedan skulle täcket vara som ett packet. och gosan kom alltid och la sig på mig sedan .

du ska veta att med dig har jag så jävla fina minnen, minnen som jag aldrig kommer glömma .
jag vill aldrig glömma dom .
för du är speciell farmor , och jag är ledsen att jag inte inser att du är borta ifrån mig, men jag vill inte inse det. för jag känner fortfarande din närvaro hos mig varenda dag , jag vet att du skulle vara stolt över mig , iaf ibland .
och jag är ledsen för att jag aldrig varit på din minnesplats, jag hoppas du förstår varför..
du är något så otrolig för mig, du är min förebild.
och när jag får barnbarn , så ska jag vara som dig . jag ska vara en lika bra farmor/mormor , som du var som farmor för mig.

och du ska veta att ingen kan ta din plats , aldrig någonsin.
jag älskar dig mer än ord någonsin kan förklara.
jag tänker på dig varenda dag farmor , går inte en enda dag utan att jag ägnar en tanke på dig. och jag hoppas du väntar på mig i himlen , tills jag kommer.
för jag tror inte man åldras i himlen , så jag hoppas du väntar där på mig , så att jag får träffa dig igen .

 jag hoppas du sover gott farmor , det vet jag att du gör. och jag vet att du är den finaste ängeln som finns.
jag älskar dig farmor , min bästa vän .
regnet faller , som tårarna gör. men mina ögon kommer alltid le åt dig .
 himlen är oskyldigt blå .. ♥



ditt barnbarn sandra som saknar dig.