"att utgå från en kruka"

det känns som att jag är fast i en kruka , och jag vill bara upp däifrån .
varje gång jag ska försöka ta mig upp , så tänker jag " det kan väl itne vara så svårt "
men jag kommer några steg , sen faller jag ner igen .
jag fösöker verkligen klättra upp , hela tiden . för jag vet att där uppe på toppen finns det så bra grejer.
det är som att man är ett frö som vill bli till en blomma , och verkligen vill växa.
men den kan inte växa utan jord.
så i den lilla krukan är jag ingenting .
men jag försöker hela tiden ändå , jag försöker klättra upp , och jääävlar va jag misslyckas hela tiden .
men några få gånger har jag varit så jävla nära på att komma upp, men någon putter ner mig, och jag är tillbaka på botten igen .
jag försöker verkligen ta mig upp  , för där nere känner jag mig fast klistrad .
men nu har jag fallit tillbaka allt för ofta , jag är inte stark nog att ta mig upp dit, och det vet jag själv om .
men ändå försöker jag , vad är det för fel på mig?
jag kan inte växa utan vänner..


och även om jag sitter där nere på botten , så är jag inte ensam .
jag är aldrig ensam .. för jag har en ängel som vakar över mig .
jag har en ängel som alltid är med mig , som peppar mig för att försöka klara av att komma upp till kanten .
och hon sitter även där på botten med mig ibland.
även om jag inte alltid ser henne , även om jag kanske inte alltid hör henne , så vet jag att hon finns där ,
hon finns där i varje andetag jag tar .


och jag ska träna , ska träna och bli starkare .
för en vacker dag klarar jag det .
en vacker dag sitter jag där med min ängel och håller henne i handen ,
vi sitter där gråtandes , gråtandes av lyckotårar , för att vi har klarat det , jag har klarat det.
jag kommer sitta där på kanten av krukan , och titta ner på er.
och jag tänker aldrig hjälpa er , för ni ska få igen .
ni ska få igen för att ni skiter i dom som inte står er närmast.
och när dom försvinner , så sitter jag och kollar ner på er, och ser erat förök att ta er upp igen .
jag har hittat min ängel på jorden , malin linnér.



bättre än såhär är jag inte på att skriva hur jag verkligen känner.
istället har jag gråtit mig igenom hela inlägget.
gråtit utan anledning .
sanningen svider rejält.



ni förstår inte , för ni har aldrig varit med om det.