jag känner verkligen för att ringa dig nu , bara höra dig röst..
men jag vågar inte .
trotts att jag har hört den så många gånger..
du är den jag har snackat med mest i telefon ..
och jag vågar inte .
jag vet itne vad problemet är , vad det är jag är rädd för..
men något är det.


det är typ som att man ligger i sängen , rummet är helt kolsvart ..
man vill tända en lampa , men man vågar inte gå till lampan ,
 för man vet inte vad det finns på vägen dit.
men det blir bara bättre , eller?
det enda som kan bli värre är att det verkligen är något/någon där när man tänder lampan .
man vågar inte , man somnar om istället.


asså jag vet verkligen inte vad jag snackar om .. jag måste bara få det ut mig .
för jag pallar inte detta mer.






kunde ha sagt allt till dig , precis hur jag kände.
men jag vad feg . precis som med samtalet till henne .. jag är för feg.
jag hade inte knnat ringa dig heller .
jag skulle inte klara av det .
varför gjorde du livet så svårt för mig?
varför stannade du inte?
jag är tillbaka  på ruta ett .


/ oflin.