"låt ridån gå upp , föreställingen kan börja .."


fyfan , kändes så sjukt underbart igår .
gick där i kortedala med barnvagnen .
min systerdotter låg där och sov , min systerdotter.

fick en sån jävla tanke med att vi skulle gå ut och gå, klockan var väl 9 eller nått.
så jag, pappa, systerL & nickolina gick ut.
vi gick mot nymånegatan , där jag växte upp till den jag är idag .
fick tårar i ögonen och sa " här måste jag in "
gick in på "näradig" , där vi alltid sprang in och köpte godis och sånt.

linda skulle köpa dricka och nötter . pappa köpte snus , och jag kinderägg.
det va precis som förr , alltid nötterna , och självklart att jag är minst , vill ha mina överaskningar..
så har det alltid varit.

vi fortsatte gå , det såg nästan ut precis som det alltid gjort..
bara att det va så jävla tomt&tyst..
vi gick där utanför lägenheterna , och försökte få fram vilka som bodde vart .
jag såg allt , allt det där man saknar .
jag såg mig själv, leka med mina systrar där på lekplatsen .

vi började närma oss slutet på "våra" lägenheter .. stog och lkollade på gräsmattan , och fotbollsplanen .
fick alla minnen från gårdsfesterna , där vi dansade till spicegirls .
jag kollade åt andra hållet , kollade upp mot balklongerna på högsta vångingen .
jag såg mig själv där . stå där och skratta med min syster sara , som bodde i samma rum som mig .

jag kan se hela våran lägenhet framför mig .
hur sjukt underbart det var när vi va en familj , som bodde ihop.
och varje gång vi åkte på madrasser ner för trapporna .

jag kollade ner , mot yttedörren. kommer ihåg att den va alltid låst , såman fick alltid springa runt till andra sidan för att komma in .
det första man såg när man kom in i svalen var jennifesgammelmormors lägenhet .
jag fortsatte med mina tankar , sprang en trappa upp .
jag kom till min bästa vän, jennifer .
två våningar under mig .
finns sjukt mkt minnen där med .

alla gånger jag var hemma hos vickan , också en granne.
när jag gick ut , och såg alla pappor stå där ute och försöka fånga den jävla grävligen .

har så jävla mkt att skriva ,men jag får inte ut det . det sitter kvar där i hjärtat .
och det ska det alltid göra .
alla minnen ska förbli minnen .

alla dagar där i kortedala ,  vi flyttade  ifrån dom ,
flyttade ett steg närmare  problemen ..
-
men alltid har jag haft  min bästavän i närheten .
alltid. kommer bli sjukt svårt att lämna det bakom sig .

ungefär 1 år kvar , lite mindre .
dåflyttar jag hem till pappa , och till kortedala .
på ett sätt vill jag , på ett annat vill jag inte ..

take care ! / sandra