ibland önskar jag att det hade gått helt snett,
när jag fick mitt anfall , jag önskar verkligen att det hade gått helt jävla snett.
jag önskar att jag hade varit själv istället , att ingen hade ringt efter abulans eller nått.
jag önskar att jag hade dött istället , förlåt , men jag gör det ..

för jag tror dom flesta hade mått bättre , många hade nog mått sämmre också.
men efter det året , har jag gjort så jävla många misstag.
jag har fått så jävla många människor att må åt helvete dåligt.

och det va även efter det som jagsjälv började må så jävla dåligt,
innan det hände , ( tror inte själva anfallet påverkade detta med konstigt nog är det såhär ) så hade jag allt jag ville typ.
jag hade mina vänner ,
-veronica var min bästa vän som vanligt ,
-vi hade vårat gäng, maria , lisa , olivia , jag och claudia ?
-jag var kär i martin , han var inte kär i mig , men han sårade mig inte , fast det är klart jag mådde dåligt över det , men vi var fortfarande vänner.
-jag hade killkompisar .
-jag hade inte speciellt mycket problem.
-jag hade inga problem i skolan . - jag tycker faktiskt jag var rätt duktig.

det finns självklart så jävla mycket mer saker ,
men allt detta har verkligen förendrats .
-veronica och jag är fortfarande bästa vänner , men aldrig som förut. men jag är förstående för det för att hon är söt , och har pojkvän. därför blir det mindre tid för oss två, och inga raggningar m.m.
-vårat "gäng" , finns inget sånt kvar. jag förmesta dels hatar min klass , och vill bara därifrån , medans lisa , maria & olivia fortfarande är bra vänner och umgås på frtiden m.m
-jag och martin är knappt vänner längre.
-killkompisar vet jag inte vad det är längre . dom flesta ljuger hela tiden.
-jag har problem varje dag , jag är aldrig glad en hel dag längre. humöret är alltid svängade.
-nu har jag grymt mycket problem med skolan , jag klarar inte av den eller någontin.



jag vill veta hur det skulle vara om allting hade gått snett .
om jag inte hade klarat mig..
jag vill veta hur det verkligen hade varit.
jag tror jag själv hade mått bättre utav att inte vara kvar här.

allt är så jävla svårt hela jävla tiden .
och jag vill hitta någon som hjälper mig .
någon som hjälper mig att klara av detta , klara av alla problem , ge mig uppmuntringar , peppa mig.
hade precis gjort det , eller i maj faktiskt.
men när man minst anar det, så gör jag ett till misstag .
ett misstag som gör så att jag får personen att må dåligt.
och dessutom sänker ner mitt självförtoende igen .
jag öppnar mina ögon och kollar på verkligheten , hur den igentligen är.
jag kan inte längre drömma mig bort , detta är verkligheten ,
jag måste försöka lösa detta , men när jag väl försöker gör jag ett misstag igen , två misstag.
hela jag är ett jävla misstag.

jag har vaknat upp nu .

ni kan inte hindra dessa ensamna tårar från att rinna.