ur ett barns perspektiv.

barn ser så lätt på saker , det vet nog vi alla om-
att alltid tänka på de posetiva tankarna om hur framtiden kommer att bli.
att aldrig ha kärleksbekymmer.
att kunna ha flera "bästakompisa"
att aldrig tänka på hur man ser ut eller inte.
att aldrig påverkas av media.

efter ett tag när man blir lite äldre så tänker man mer på saker.
det är då det inte är kul att leka pant gömme längre.
det är då man börjar bli kär i kärleken , då man har en bästa kompis som är kär i samma kille.
det är även då man kan ha flera bästa kompisar , och byta från dag till dag .
och det är då man börjar påverkas av allt , och men börjar kankse tänka på hur man ser ut , då vännerna är "mycket sötare"

sedan blir man helt plötsligt tonåring-
och då kan man deppa ihop för minsta lilla grej, killen man gillar, vänner som sviker, allt går helvete i skolan ..
då är föräldrarna , som en gång var dina bästa vänner , bara en pest och pina.. några du skäms över.
då bästa vännen kan svika totalt. då allt kan förendras endast för att hon helt plötsligt skaffar pojkvän..
då man ska se ut som en hora , flera lager smink , snygga kläder och allt för att killarna ska tro att man är något.
då man hatar sin kropp och sig själv.
då du ska supa , röka och ha gjort allt möjligt , endast för att passa in.
då du blir kallad för hora bara för att du har killkompisar.

sedan blir du vuxen , men det vet jag ingenting om , eftersom jag inte blivit det än .
men du skaffar dig kankse en kille , barn och en familj .
så du igentligen inte har så mycket bekymmer.
då du är rädd för att barnet du har , som nu är tonåring ska bli precis som du var i din tonårsperiod..

tills den dagen då du dör .
den dagen kan du glömma allt .
den dagen kommer allt förendras , både för dig och folk i din omgivning.
då du får dina närmaste att gråta fler tårar än vad dom någonsin gjort..


hade fått göra om allt , så hade jag gjort allt så mycket bättre.
jag hade försökt tänka mer på min framtid..
och nu känner jag att jag vill bli barn igen .
att få kunna ta om allt från början .
för nu vet jag hur det är att vara tonåring.
och jag vet även hur det är att vara den som sticker ut , den som är hatad av vissa människor, och även älskad av vissa .
jag vet hur det är att förlora en bästa vän , flera nära vänner, och antagligen dom flesta av sina kompisar.
jag vet hur det är att hata sin kropp , och att hata sig själv.

jag vet hur det är att vänta på den dagen då jag dör..

Kommentarer
Postat av: Anonym

väldig fin och rörande text. sluta inte kämpa, tror på dig själv!

2008-05-14 @ 20:08:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

adopt your own virtual pet!